Borderline är betydligt enklare om man är oemotståndlig
..det bara slog mig nu när jag låg här och slötittade på "Sex rehab with Dr Drew", vad mycket lättare det skulle vara att bära på lite emotionell ostabilitet om man var vacker och oemotståndlig med en bländande personlighet *skratt* en sån där människa som andra bara flockas runt och inte vill lämna...
för bland det värsta är ju just separationer och att känna sig lämnad, att känna sig ensam trots att man är bland andra..
Men är det kanske så att det bara skulle göra tillståndet värre?
Borderline är ju ingen sjukdom har jag hört, jag kallar det Borderline trots att det inom proffessionen nuförtiden benäms som emotionell instabilitet, för att jag inte vill smita undan. Liksom jag har något som kallas emotionell instabilitet *vissel* och inte nämna att det är ett tillstånd som det finns väldiga fördomar kring och som många är rädda för. Därför kallar jag det Borderline, trots att jag aldrig skadat mig själv eller andra eller haft några psykoser så kallar jag det så, så nu har vi avklarat det ännu en gång..
Och det är alltså ingen psykiskt sjukdom som går att bota med medicin utan en personlighetsstörning som man måste arbeta bort..
just nu känns det ungefär som att sluta röka, fast ta den abstinensen och gångra den med 10..
Jag är nog ingen svår patient, min störning yttrar sig enbart i mina relationer men där kan det bli väldigt jobbig. Otroligt jobbigt och hela mitt liv kan stanna upp bara för att något inte går som jag har planerat..
Och om jag tänker efter så har jag nog det hellre jobbigt ett tag om det gör mig bättre istället för att vara oemotståndlig och leva kvar i bubblan, för vad skulle då hända den dan man slutade vara just så oemotståndlig?
Kramar
Hej. Jag har läst lite i din blogg och såntdärnt. och jag undrar när din bok kommer ut?
Jaadu... Jag har haft psykiska problem sedan tonåren, varav borderline är ett av de problemen Jag kan bara fråga mig, var är ljuset i tunneln någonstans? Kommer det först när man väljer att ta sitt liv? Och inte är man oemotståndlig heller... Snarare underlig och lite speciell...
Gillar dina inlägg. Du är rolig. Kram
Lider själv av borderline och tipsar dig om att söka hjälp och få en riktig utredning (får en känsla av att du suttit och läst mycket om borderline och sen satt en diagnos på dig själv, vilket väldigt många gör tyvärr), KBT är jättetrevligt och det hjälper en att hantera problemen just nu. Vill du bli frisk så behöver du nästan alltid terapi, och jo borderline kan medicineras. Och de flesta medicineras, mycket pågrund av den höga självmordsrisken som kommer iochmed att självskadebeteende och destruktiva impulser är ett av de främsta kännetecknen på borderline (jag har för mig att 10% MED DIAGNOSEN tar livet av sig), och det hjälper dig att balansera upp humöret så växlingarna inte blir lika jobbiga att leva och fungera med. Många får också benzo utskrivet vilket är superbra, alldeles för bra, det är därför så många borderlines är tablettmissbrukare.
Jag skulle nog uppfattas som vacker men det hade varit lättare att vara ful, det är väldigt lätt att komma undan med sitt vidriga beteende mot människor i ens närhet när du är vacker att titta på men också charmig och trevlig när du har en bra period och inte växlar. Det är nästan som om folk vill att vackra människor ska vara smått psykotiska, typ som att det är charmigt - tills det blir för mycket och för jobbigt att greppa.
Det är skitsvårt att hantera sånt här, människor har sån snedvriden bild av borderline, mestadels på grund av media. Men att prata om det hjälper verkligen, på riktigt.
Hej Anna, mitt manus ligger för läsning hos flera förlag just nu så det finns alltså ingen som har godtagit den för publicering ännu, men förhoppningsvis snart. kram =)
Hej C,
jag har fått min diagnos och går nu i KBT sedan några månader tillbaka. Anledningen att du får känslan av att jag självdiagnoserat mig är nog för att det är så otroligt nytt för mig och jag har precis börjat acceptera min diagnos. KBTn hjälper otroligt bra men ibland är smärtan bara olidlig!!
Jag är inte medicinerad för min Borderline, däremot får jag antidepressiva mot min extrema pms, vilka jag äter 10 dgr i månaden i samband med mens L
He he lite komiskt faktiskt..
Men jag är inte i behov av medicinering just nu, jag går med stormsteg mot en förbättring efter att ha levt med det här hela livet..
Men din kommentar värmde verkligen och det är skönt att höra från någon med en positiv inställning, de flesta jag har kommit i kontakt med har varit helt inne i det eller just påbörjat behandling.
Jag pratar gärna mer med dig, vore superintressant att höra lite mer.
Tack och stora kramar!!
